Vad gör vi med våra barn egentligen?

http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 

 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

• Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
• Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
• Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.

Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation

Autonomy Mastery Purpose

 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning

När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen. 

Om att bryta mot reglerna....

Some rights reserved by Stewf

Den tysta läroplanen. Det där som vi lär ut utan att medvetet lära ut det. Det där vi ÄR. Det där som vi underförstått får våra elever att förstå gäller.

Snubblade över en länk You Need to Use Technology the Wrong Way som fick mig att börja fundera. 

För det handlar ju inte bara om hur vi använder verktyg på webben. Det handlar om hur vi över huvudtaget förhåller oss till kunskap, kunskapande och skapande. Följa reglerna eller fritt skapande? Den givna liknelsen är Lego. Bygger du efter beskrivningen eller skapar du eget? Vilket är roligast? Vilket är mest lärorikt? Hur viktigt är det inte att vi som lärare vågar visa att man kan gå utanför läroboken. Att man kan bryta mönster. Att det är OK för en pojke att kyssa en pojke. Ja ni förstår vad jag menar.

Om målet är att skapa fria, självständigt tänkande, kreativa och stolta människor så är det vi skall vara. 

Det duger inte att bara prata om det.

Nä nu är jag trött på det här! Svensk skoldebatt spårar ur

Foto Leonardini

Fokus på vad som är viktigt!
Ungefär så kan man väl sammanfatta vad som särskiljer skolor som lyckas väl framför de som inte gör det.
Vad som ÄR viktigt är ganska enkelt att ta reda på. Enligt Hatties metastudie är det väldigt mycket som hänger på läraren.
Jag tror väldigt mycket på det här.

Det är den enskilda lärarens arbete som är avgörande. Det är den enskilda läraren som möter den enskilda eleven i klassrummet. Då borde fokus ligga på att göra lärarna bättre. 

Bättre rekrytering. Bättre lärarutbildning och bättre fortbildning.
Men det tycks mig som om väldigt lite av fokus i skoldebatten handlar om detta. Eller är det bara jag som ser dåligt.
Lärarlegitimation. Jaha som visar vad? Att man har en lärarutbildning. Är det inte det som vi kallar för examen?

Enligt Hatties undersökning är utbildning dessutom mindre viktigt än personliga egenskaper. Så så länge man inte rekryterar till lärarutbildningar med utgångspunkt i personliga egenskaper så garanterar en legitimering inte det som ger bättre lärare. Men oj vad detta är kontroversiellt. 

Framförallt LR pratar sig blåa om vikten av utbildning. Nu är självklart goda ämneskunskaper och kunskap om pedagogik inte något negativt. Men vad man under lång tid har valt att blunda för är att läreriet. Själva lärarkompetensen rymmer så mycket mer än bara teoretiska kunskaper. Framgångsrikt lärarskap rymmer ytterligare kompetenser som inte nödvändigtvis är något man lär sig på lärarhögskolan. Om man har tur så ges man möjlighet att utveckla det man redan har. Men faktum kvarstår. Personliga egenskaper har större inverkan på om eleverna lär sig än vad lärarutbildning har.

Läs mer här

Hårdare styrning/nya läroplanen. En av de gemensamma nämnarna för de mest framgångsrika skolsystemen är ett stort mått av frihet för de professionella lärarna. Men samtidigt en stark kultur av att man vill utvecklas och att man kan lära sig mer och förfina sitt lärarskap.

Statligt eller kommunalt huvudmannaskap. Ärligt talat gör det ganska liten skillnad i klassrummet.

Katederundervisning eller inte?

En proffsig lärare väljer verktyg efter ämne och elev. Det finns inte EN metod som är den enda rätta. Det finns tusentals! Och ja katederundervisning är EN metod. Att läraren har ansvar för vad som händer i klassrummet är väl självklart och oproblematiskt. Eller?

Så vad borde debatten handla om?
Om jag fick bestämma så skulle debatten handla om vilka kompetenser som vi vill att barnen skall få träna i sin skola. Vilka kunskaper de behöver för att nå sin fulla potential i sina liv. Med fokus på framtid självklart.
Hur kan vi rekrytera de bästa möjliga lärarna? Hur kan vi få dem att vilja vara lärare i svensk skola. Hur kan vi fortsätta att utveckla de lärare vi redan har.

Morgondagens lärare behöver fokusera på fyra kompetenser. Ledarskap, teknisk kompetens, ämneskunskaper och pedagogik. Men för att bli en riktigt, riktigt bra lärare så måste man så klart vara genuint intresserad av människor. För det är i mellanrummet som uppstår mellan oss människor när vi möts som det som vi kallar lärande händer.

Fokus på mellanrummet 

Så precis när man har skrivit sitt inlägg så snubblar man över något som handlar precis om det jag efterlyser. Peter Gärdenfors pratar om sin bok Lusten att förstå på UR Play
Vad glad man blir :)

Inspiration från Byskolan Södra Sandby

Ett spännande möte med vansinnigt inspirerande lärare och skolledare vid Byskolan i Södra Sandby.

Här finns ett driv och en upptäckarlusta som bär långt ut i världen.

Tina och Ulrika presenterade hur de jobbar med skriva sig till läsning. Men även hur de utnyttjar datorn för att jobba med matematiken. Det finns mycket nyfikenhet och massor av kloka tankar om lärande och kunskap.
Just matematiken har varit ett område man valt att satsa extra mycket på. Matemateket är en mycket spännande satsning. Väl värd ett besök.
Magnus Bokelid berättade om hur man som skolledare kan få med alla på tåget mot en mer spännande och bättre skola.
Egentligen är det inte så krångligt. Det handlar om samma mekanismer om du skall leda en klass eller en hel skola.

Det handlar om att lyfta det som är positivt och fokusera på det. Inte det negativa.

Det som är intressant att notera är att det som varit drivkraften har varit nyfikenhet och en vilja att utnyttja de fördelar som tekniken ger. Inte teknik för sin egen skull alltså utan för att det hjälper lärandet. Självklart kan tyckas. Eller hur.
Jag fortsätter att följa byskolans lärare och skolledares framfart både som förälder och som IKT-intresserad. Nu skall de bara börja blogga om vad de gör så att så många fler kan få inspiration.

Skriva sig till läsning

Har idag haft förmånen att lyssna på Joachim Thornström och de erfarenheter som gjorts i Ystad kommun när det gäller att skriva sig till läsning. Sedan starten 2004 så har antalet deltagare i Ystad stadigt vuxit och omfattar idag ALLA! Fantastiskt inspirerande och bra presenterat av Joachim fick vi följa hur man tänkt och gått tillväga.

Det som är speciellt intressant är att hela det här konceptet bygger på enskilda lärares erfarenheter och vilja att testa i praktiken. "Det funkar" verkar vara ett återkommande uttryck.

Ofta i skolans värld är det tvärtom. Nya pedagogiska idéer kommer ofta uppifrån. Det är från högskolorna (PBL?) och skolverket som det initieras. Här verkar det som det kommer underifrån. Från praktikerna. Ännu så länge forskas det inte på detta i Sverige men vi får hoppas att någon förbarmar sig och tittar på det från ett forskarperspektiv.

Att det i en värld där i princip allt som skrivs idag skrivs på dator, fortfarande är pennan som regerar i klassrummet framstår för mig som märkligt.
Jag kan faktiskt inte köpa att så mycket tid läggs på att lära våra barn att skriva för hand.

Dessutom är det ju så att massvis med barn varje dag går till skolan för att misslyckas med att skriva en snygg handstil (jag gjorde det under 12 år). Inte berodde det på att jag inte hade något att berätta.

Pennan begränsar datorn befriar?

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

Vackert skrivet

Jag har läst detta några gånger nu och varje gång tänkt att precis så är det. Lars Johnsson på Skogstorpsskolan i Falkenberg sammanfattar varför man väljer att bli lärare.

Jag valde det här yrket en gång i tiden för att jag aldrig ville stagnera. Jag
ville få ett livslångt lärande! Jag lär nytt och jag lär om, av och genom mina
ämnen, mina kollegor, mina elever och genom de utmaningar jag ställs inför. Den
digitala tekniken är en sådan utmaning! Kan man som lärare låta bli att anta den
utmaningen? Får man som lärare låta bli att anta den utmaningen?

Jag tycker att det är vackert på något sätt. Livslångt lärande är vackert och kanske meningen med det hela om man får lov att vara lite filosofisk.

Penna och papper del 2

Vad kul det är när det visar sig att det man bryr sitt lilla huvud med plötsligt visar sig vara aktuellt i den stora medievärlden.

Sveriges Radio P1 hade ett intressant reportage nu på morgonen. Emmaskolan i Göteborg använder datorn för att lära barnen att läsa och skriva.

Det konstiga är att detta kan förvåna någon i dagens samhälle.

Lyssna på reportaget från Emmaskolan>>>

Detta måste ju så klart diskuteras varför P1 bjuder in två profesorer som kommer fram till den fantastiska slutsatsen att det inte finns EN metod som passar alla. En självklarhet som varje lärare som stångats med verkligheten mer än en vecka bör ha insett. Men som journalister och därmed säkert flertalet föräldrar inte förstår. Att sedan köra med 25 olika lektioner i en faller ju såklart på sin egen orimlighet. Men i den bästa av pedagogiska världar så...

Men lyssna på dem föralldel.

Diskussion med Berner Lindström, professor vid Göteborgs Universitet och Mats Myrberg, professor vid Stockholms Universitet>>>

Jag menar inte fanken tycker någon att det är konstigt att man lär sig att köra bil genom att...... köra bil!

Tänk istället hur kul det skulle vara om bilskolorna av tradition och gammal beprövad erfarenhet lärde ut att köra med häst och vagn! Jag vet faktiskt inte om man skall skratta eller gråta. Men såär det ofta i skolans värld. Vi förväntas inte vara i samklang med vår tid utan förväntas vara någon form av stenåldersinrättning.

Jag gråter nog mer än jag skrattar.